När jag hade plockat ihop några matvaror och lagt dem i korgen, ställde jag mig i den sedvanliga men för tidpunkten korta kassakön. Hemma på min gata, i mitt kvarter, i min speceriaffär. Han som har butiken heter Roland. Namnet är som hämtat ur en svartvit skolkatalog från sent 60-tal, tycker jag.
En synnerligen stressad man (vi kan kalla honom Kalle) befann sig strax före mig i kön. Kalle kastade snabbt upp sina varor på rullbandet och uppträdde forcerat, otrevligt. Även mot kassörskan. Bakom mig, befann sig tre fyra, möjligen fem kunder, varav den ene var en yngre man.
När Kalle, den så stressade, hade betalat och börjat att hasta ner sina varor i kassen, tappade han plastförpackningen med de (överbesprutade, förstås) cocktailtomaterna. Locket lossnade, de for ut över stengolvet och i uppståndelsen råkade han trampa på några av de små tomaterna. Den mycket stressade Kalle blev riktigt arg. Så, för att avleda hela incidenten hörde jag mig själv säga “Du kanske skulle ha köpt en burk krossade tomater i stället?”
De bakomvarande kunderna brast ut i skratt. Inte så mycket åt mitt usla skämt. Nej, men mer för att det var så dåligt. Kalle blev nu ännu argare och gav sig nästan på mig, i ren frustration. Ja, i överhettning. Han gillade inte alls mitt försök till skämt. Den yngre mannen, han som stod i själva kön, kom till min undsättning och lyckades lugna ned situationen. Jag tror att hans profession var hans passion, förresten. Han var på rätt plats, vid rätt tid. Det hela absolverades stillsamt. Kalle bad om ursäkt, lämnade även en acceptabel förklaring och avvek. Lika stressad för det, men ledsen över att han hade uppträtt hotfullt.
Förmågan att förlåta är nobel. Man förlåter varandra. Allt annat är arrogant, inskränkt. Tycker jag. Min kommentar om tomaterna var trots allt över(flödig). Igår kväll besökte jag min speceriaffär. Roland var ledig. Mannen med den överstressade reaktionen (Kalle, ja) var där. Han log brett när han såg mig och utbrast “Titta i min varukorg, nu du. Där ligger redan en burk krossade tomater!”
Sensmoral?
“Ad augusta per angusta” (Till triumf genom trångmål)
Jag log tillbaka. 
©
Jag tycker det var en superrolig kommentar. Inte överflödig. Empati är aldrig överflödigt. Även när den tas emot knasigt ibland. Tomatkalle verkade ju också haja att det var en kommentar med klass, bara han fick lite tid på sig att ta till sig den.